Att dricka te, att dricka te och va sne.
Att dricka te, att dricka te och va sne.
Jag kickade igång gårdagen med en kopp ganska sönderbränt kaffe innan jag tog på mig kläder. Jeans, skjorta och ett par kalsonger. Sedan satte jag mig ner i min fåtölj i vardagsrummet och slog på teven. Där visades det bara skit så jag slog av, lutade mig över ryggstödet och fällde en obscen kommentar över min kompis gäddhäng. Ingen reaktion. Jaja det var liksom inget jag förväntat mig heller, jag menar, annars då!?
Hursomhelst var det där dagen stagnerade, eller jag tog mig bakåt, liksom i evolutionen, den allmänt mänskliga och rörde mig inte förrän klockjäveln slog halv fyra. Då var ångesten så tät att jag i smutsig självbevarelsedrift drog på mig vandrarkängan och började klättra, upp för flera hundra meter sluttande masthuggshelvete. Den av princip, tydligen, nedtystade lägenheten lämnades åt sitt öde och eventuellt även lite porrsurfande, och det rörde mig inte nämnvärt, jag hade ju något att ta sikte på, något utanför. Magen hade dock redan påbörjat sitt resoluta halvfyrakurr så jag fick ställa om siktet mot något som kunde åtgärda detta. Olyckligtvis har jag ju inga pengar denna senmånadsdag och det får man svära åt. "Jag har mat hemma magjävel! Nu ska vi promenera." Utan att fästa fortsatt vikt vid det satans gnället någon halvmeter ned, gick jag nu åter mot mitt första uppsatta mål; skogen. Det hade dock redan börjat mörkna och jag är lite rädd för storstadskogar, så jag gick hem (Det bör dock tilläggas att det för att ta sig till mig krävs ett klättrande på minst 2000000 trappsteg så ett nederlag behöver det inte ses som.)
Då jag klev över tröskeln till min lägenhet, som jag delar med en kille som skriver blog, ,möttes jag av tystnad. Och nu även mörker. "Woho!" konstaterade jag lite halvhögt och ilade in på rummet mitt där jag invant slog på datorn. "Nu ska här käkas!". Men för det var jag tvungen att ta mig ut till köket, ungefär en halv meter uttagen kurva, från min domän. Det ordnades på ett ganska enkelt vis. Maten blev ganska äcklig och grön men den tystade magpolarn för ett tag. Efter det vet jag inte riktigt vad det var jag gjorde, kollade på sexans film, Porkys, och den var bra. Rekomenderad etta på filmtipset men jag antar att man bara behöver se lite galla och surpiss för att förlora sig i något så makabert. Hursomhelst sitter jag nu lite sne på te av kamomill och sneglar lite nojjigt åt alla håll, för att få någon koordinat.
Fuck this shit alltså! Fuck it by the tits och fuck in the ass!